Våren
Jag brast i vårligt fröjdeskratt
och himlen brast i guldblå spratt,
och snövärld brast i skog och jord,
och bergen brast i regnbrun flod.
Jag brast i vårlig ångestgråt
och himlen brast i gråhet våt,
ty snövärld brast i Stockholms stad;
det vita brast, och såret kvad.
Det brister stundom hjärteblad.
En vår brast åter ut i stad.
Om skogen än mig jubla lät.
I revans mitt jag stod och grät.
