Mina grova händers grepp
Egentligen levde jag bara i min barndom.
Mitt övriga liv är bara ett minnenas och fotnoternas
stelnande grepp.
Barken stelnar när det lider mot döden.
För att skydda det kvardröjande livet mitt i.
Där innerst inne i ringarnas mitt lever det ännu.
Min barndom lever mig ännu.
Nånstans i mitten av allt.
Resten av mitt liv är bara dödens skyddande bark
kring min barndoms sinande liv.