Gråt

Granen böjer sitt huvud i kvällsbön

tvinnar en tråd av gräs

binder ena ändan runt sin fot

och andra ändan i sin topp

så gråter hon och samlar sina barn igen

samlar in alla världens städer

det är kväll och hon täljer dem åter varsamt

lägger sedan deras nakna fötter mot grästråden

kysser på deras nakna pannor ett kors av kåda och tårar

sakta böjer hon huvudet

spänner grästråden

skjuter ett rop

rakt upp i mörkrets hjärta